Fördjupad information - försörjningsberedskap

Anpassningar av organisationen

Kommuner och regioner har i samband med höjd beredskap möjlighet att anpassa sin organisation för politiskt beslutsfattande med stöd av 10 § förfarandelagen.

En kommun eller en region kan inför eller under höjd beredskap skapa en ny nämnd för frågor som rör exempelvis försörjningsberedskap inom ramen för krigsorganisationen. Kommunen eller regionen kan också lägga dessa frågor hos en befintlig nämnd eller hos kommun- eller regionstyrelsen.

Exempel på författningar som syftar till att uppnå ökad försörjningsberedskap

Vad gäller flera beredskapsåtgärder så är det regeringen som beslutar när och hur de ska användas, exempelvis när det kommer till ransonering. Sådana åtgärder kan dock påverka kommuners och regioners tillgång till olika varor och tjänster. Kommuner och regioner behöver därför planera för att kunna genomföra de åtgärder regeringen beslutar om. Nedan följer exempel på författningar som syftar till att uppnå ökad försörjningsberedskap och som en kommun eller region kan planera för.

Förbered för beredskapslagring av olja

Enligt lagen om beredskapslagring av olja ska Sverige ha ett beredskapslager som motsvarar minst 90 dagars genomsnittlig daglig nettoimport eller 61 dagars genomsnittlig inhemsk konsumtion av råolja eller så kallade lagringsbränslen. De som omfattas av kravet kan vara importörer och vissa större återförsäljare.
Kommuner och regioner har inte något direkt utpekat ansvar för beredskapslagring av olja. I stället är den som importerar och samtidigt säljer eller förbrukar en viss mängd råolja eller lagringsbränslen skyldig att ha ett lager. Även den som har köpt eller sålt en viss mängd lagringsbränsle från en lagringsskyldig aktör kan ha lagringsskyldighet. Utöver privata aktörer kan således verksamheter inom förvaltningar eller kommunala bolag komma att omfattas av bestämmelserna. Sådana kommunala och regionala verksamheter ansvarar då för att hålla lager av vissa lagringsbränslen eller råolja och lämna uppgifter till Energimyndigheten.

Förbered för förfogande av egendom eller av tjänster

Förfogandelagen är en av de mest ingripande fullmaktslagarna. Förfogande kan ske av exempelvis varor, fordon, fastigheter och till och med av hela produktionsanläggningar.

Förfogandelagen träder i kraft vid krig, men regeringen kan också besluta att den ska tillämpas vid andra situationer med krigsfara för Sverige. Ytterligare tillämpningssituationer framgår av 2 §. Planering och förberedelser behöver alltså ske i fredstid. Förfogande är ett kraftfullt myndighetsutövande som inte ska användas förrän kommunen eller regionen har tagit till alla andra möjliga åtgärder.

För att förbereda för förfogande kan vissa myndigheter besluta om så kallat uttag av egendom under fredstid.

Förfoganden kan i viss mån förberedas inom ramen för totalförsvarsplaneringen. Detta kallas uttagning och regleras i förordningen (1992:392) om uttagning av egendom för totalförsvarets behov, (uttagningsförordningen).

Bara myndigheter med särskilt bemyndigande får besluta om uttag. De kallas uttagningsmyndigheter, och anges i uttagningsförordningen. Uttag behöver planeras för att förfogandet ska kunna ske snabbt effektivt vid höjd beredskap.

Kommunerna och regionerna ska anmäla sina behov av egendom till de så kallade uttagningsmyndigheterna. Som exempel kan nämnas lokaler för skolverksamhet, där det är länsstyrelsen som beslutar om uttag av fastigheter för kommuners räkning.

Förfogandelag (1978:262)

Vid svåra bristsituationer kan regeringen utfärda en förordning som möjliggör ransonering i hela eller delar av landet. Ransonering gör det möjligt att styra handeln med olika förnödenheter, både hur de ska fördelas och hur de ska prissättas, och möjliggörs av ransoneringslagen och prisregleringslagen. Ransoneringslagen medger också förfogande av förnödenheter och produktionsmedel. Lagen är en fullmaktslag och träder per automatik i kraft vid krig. Ransoneringsbestämmelserna kan även efter ett regeringsbeslut användas i allvarligare fredstida kriser om det inom riket finns knapphet eller betydande fara för knapphet på förnödenhet av vikt för totalförsvaret eller folkförsörjningen.Att begränsa tillgången till en vara är ett sätt att säkerställa att samhällsviktig verksamhet får tillgång till den. I ett sådant läge kan kommuner och regioner få särskilda uppgifter enligt ransoneringslagen.

Ransoneringslagen knyter an till kommunernas uppgifter inom den lokala kristidsverksamheten, som de ansvarar för enligt 3 kap. 3 § i lagen om extraordinära händelser. Dessa åtgärder är aktuella vid höjd beredskap eller när ransoneringslagen i annat fall ska tillämpas. Det betyder att kommunen ska medverka vid ransonering. Det innebär att de ska vidta de åtgärder som behövs för försörjning med nödvändiga varor och medverka vid allmän prisreglering och ransonering. Kommunerna ska i övrigt medverka vid genomförandet av åtgärder som är viktiga för landets försörjning.

Om kommuner och regioner äger förnödenheter som kan vara av betydelse för försörjningsberedskapen kan de omfattas av ett ransoneringsbeslut. Bestämmelserna i ransoneringslagen kan därmed påverka kommunernas och regionernas försörjningsberedskap i antingen negativ eller positiv bemärkelse.

Utifrån ransoneringslagen har kommuner och regioner följande ansvar och uppgifter:

• Kommuner ska medverka vid ransonering, bland annat genom att dela ut ransoneringsbevis och inköpstillstånd samt övervaka att regler som begränsar konsumtionen efterlevs.
• Kommuner och regioner är skyldiga att, om inget undantag ges, acceptera eventuella ransoneringsbestämmelser.
• Ransoneringslagens förfogandebestämmelser kan riktas mot kommunala bolag. Dessa kan till exempel få i uppdrag att framställa förnödenheter som omfattas av de utfärdade ransoneringsbestämmelserna.

Förbered för prisreglering

Prisregleringslagen är en fullmaktslag som syftar till att minska risken för allvarlig prisstegring på viktiga varor eller tjänster. Lagen går att tillämpa på varor, tjänster och i vissa fall hyror. Den träder i kraft i sin helhet vid krig eller vid beredskapslarm, och vid krigsfara får regeringen reglera att hela eller delar av lagen får tillämpas. Lagen kan även tillämpas i fredstid vid risk för allvarlig prisstegring. Kommuner och regioner ges inte något särskilt ansvar i prisregleringslagen, med är enligt lagen om extraordinära händelser skyldiga att medverka vid prisreglering.
Prisreglering kan påverka kommuners och regioners prissättning för vissa tjänster. Exempelvis kan hyressättningen i kommunala bostadsbolag påverkas.

Ransoneringslag -1978268_sfs-1978-268

Förbered för undanförsel och förstöring

Lagen om undanförsel och förstöring syftar till att förhindra att egendom som viktig för totalförsvaret hamnar i en angripares händer och underlättar för denne i krig. Lagen syftar också till att säkerställa att egendom inte förstörs, exempelvis kulturföremål. Regeringen, eller den myndighet regeringen beslutar, får förelägga den som äger eller innehar egendom att föra undan eller förstöra den. Lagen är därför relevant för kommuners och regioners försörjningsberedskap, eftersom den kan innebära att de blir ålagda att i fredstid delta i planläggning och andra förberedelser. Kommuner och regioner kan också få i uppdrag att föra undan eller förstöra varor som de äger eller förvaltar och som kan vara viktiga för befolkningens överlevnad eller för att samhällsviktiga verksamheter ska fungera.

Lag (1992:1402) om undanförsel och förstöring