Verksamhetsutövarens skyldigheter

Samråd enligt Sevesolagen

Alla Sevesoverksamheter ska samråda med kommunala och statliga myndigheter, organisationer och enskilda. Med statliga myndigheter avses främst länsstyrelsen och med enskilda avses närliggande Sevesoverksamheter, övriga verksamheter och andra berörda enskilda.

Syftet med samråd enligt lagen (1999:381) om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor (den så kallade Sevesolagen) är att utreda vilka omgivningsfaktorer som kan påverka säkerheten vid verksamheten.

Samråd enligt Sevesolagen har inga formaliakrav utan kan ske under enklare former, vilket inte ska förväxlas med formaliakrav för samråd enligt 6 kap. miljöbalken (1998:808).

Vilken omfattning samrådet ska ha får avgöras från fall till fall beroende på det säkerhetsarbete som verksamhetsutövaren bedriver.

Länsstyrelsen (tillsynsmyndighet) kan ge vägledning om vilka som bör utgöra samrådskretsen och om lämpliga former för samrådet. Samråd görs främst inför anmälan till länsstyrelsen då en verksamhet för första gången omfattas av Sevesolagen eller vid en ändringsanmälan för en befintlig Sevesoverksamhet.

Inför varje samråd ska verksamhetsutövaren

• utreda förhållandena vid den egna verksamheten som kan påverka säkerheten vid verksamheten
• kartlägga vilka faktorer i omgivningen som skulle kunna påverka säkerheten vid verksamheten (närhet till annan Sevesoverksamhet ska särskilt beaktas).

Om det behövs för utredningen får verksamhetsutövaren begära hjälp från länsstyrelsen för att efterfråga handlingar från närliggande Sevesoverksamheter.

Utredningarna sammanfattas lämpligen i ett samrådsunderlag, där den nya verksamhetens eller ändringens omfattning, utformning, lokalisering och kända risker beskrivs. Samrådsunderlaget bör inför samrådet skickas till berörda intressenter enligt ovan. Det bör tydligt framgå av samrådsunderlaget att det gäller en Sevesoverksamhet.

Redovisningen av samråd sker i olika dokument (gäller både vid nyanmälan och ändring):

• Samrådsredogörelsen ska generellt ingå i anmälan till länsstyrelsen och säkerhetsrapporten om det är en verksamhet på den högre nivån.
• För verksamheter som söker tillstånd enligt miljöbalken lämnas samrådsredogörelsen (från miljöbalkssamrådet) lämpligast i ansökningshandlingarna.

Samrådsredogörelsen ska innehålla uppgifter om

• deltagare vid samrådet
• synpunkter som inkommit under samrådet
• resultatet av samrådet och eventuella åtgärder som vidtagits till följd av samrådet.

Länsstyrelsen kan kräva att verksamhetsutövaren genomför ett nytt samråd enligt 13 § Sevesolagen om tidigare samråd inte speglar den verksamhet och det säkerhetsarbete som bedrivs.

Utbyte av information med närliggande Sevesoverksamheter

Om utredningen av olycksrisker visar att två eller flera Sevesoverksamheter kan påverka varandra ska de berörda verksamhetsutövarna utbyta lämplig information för att kunna beakta arten och omfattningen av den sammanlagda faran för allvarlig kemikalieolycka i sina

• handlingsprogram
• säkerhetsledningssystem
• säkerhetsrapporter (gäller endast för verksamhet på den högre kravnivån)
• interna planer för räddningsinsatser (gäller endast för verksamhet på den högre kravnivån)

De verksamhetsutövare som omfattas av 13 a § Sevesolagen ska även gemensamt ta fram den information som ska lämnas till allmänheten enligt 14 §.

Var finns bestämmelserna?

Texterna ovan är en sammanfattning av det som står om samråd i
12, 13, 13 a §§ lagen (SFS 1999:381) om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor

4, 9,11 §§ förordningen (SFS 2015:236) om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor

9, 10 §§ föreskrifterna (MSBFS 2015:8) om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor

6 kap. miljöbalken (SFS 1998:808).

Anmälan enligt Seveso

Syftet med anmälan enligt Sevesolagstiftningen är att informera länsstyrelsen om att verksamheter omfattas av lagstiftningen samt att ge underlag för bedömning om verksamheten uppfyller kraven i regelverket.

Anmälan enligt Sevesolagstiftningen ska inte förväxlas med anmälan enligt miljöbalken.

Det finns två typer av anmälningsplikt enligt Sevesolagstiftningen:

• Anmälan om att en verksamhet omfattas av Sevesolagstiftningen.
• Anmälan om ändringar i verksamheten som kan påverka faran för allvarlig kemikalieolycka.

Båda typerna av anmälan ska skickas till länsstyrelsen. En anmälningspliktig verksamhet enligt Sevesolagstiftningen får påbörjas tidigast sex veckor efter det att anmälan har gjorts, om inte länsstyrelsen beslutar något annat. Detta gäller även vid anmälan om ändring.

Anmälan görs på olika sätt beroende på om en verksamhet/ändring är tillståndspliktig enligt miljöbalken eller inte:

• En Sevesoverksamhet som är tillståndspliktig, ska lämna de uppgifter som ska ingå i en anmälan i sitt handlingsprogram eller på annat sätt i tillståndsansökan.
• En Sevesoverksamhet som inte är tillståndspliktig ska göra en anmälan enligt Sevesolagstiftningen.
• Alla Sevesoverksamheter ska göra en anmälan om ändring, om ändringen inte är tillståndspliktig.

När ska en anmälan om ändring göras?

Om den planerade ändringen inte är tillståndspliktig ska anmälan skickas in vid följande ändringar:

• En betydande ökning eller minskning av mängden av det farliga ämnet enligt tidigare anmälan, eller betydande ändring av arten eller den fysiska formen av detta ämne.
• Sådana ändringar av en verksamhet eller en anläggning som väsentligt kan påverka faran för allvarliga kemikalieolyckor.
• En definitiv nedläggning av verksamheten eller dess tagande ur drift.
• Ändringar i de uppgifter som avses i punkt 1-3 i de uppgifter som ska ingå i en anmälan.

Innehåll i anmälan

1. Verksamhetsutövarens namn eller firmanamn, säte och adress.
2. Verksamhetens adress
3. Namn och befattning på den som ansvarar för verksamheten om denne är någon annan än verksamhetsutövaren
4. Uppgifter om de farliga ämnen som förekommer eller kan förekomma inom verksamheten
5. Mängd och fysikalisk form för det eller de farliga ämnen som förekommer.
6. En redogörelse för de aktiviteter som ska bedrivas vid verksamheten
7. En beskrivning av verksamhetens omgivning och de faktorer som kan ge upphov till en allvarlig kemikalieolycka eller förvärra följderna av en sådan inklusive omständigheter som kan innebära förhöjd risk för påverkan på omgivningen
8. En redogörelse för genomfört samråd enligt 13 lagen (1999:381) om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor.

Var finns bestämmelserna?

Texten ovan är en sammanfattning av det som står om anmälan i

7, 12a och 13 §§ i lagen (SFS 1999:381) om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor

4, 5 och 6 §§ samt övergångsreglerna i förordningen (SFS 2015:236) om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor.

Handlingsprogram och säkerhetsledningssystem

Alla verksamhetsutövare som hanterar farliga ämnen i så stora kvantiteter att de omfattas av Sevesolagstiftningen ska utarbeta ett skriftligt handlingsprogram.

Handlingsprogrammet ska innehålla uppgifter om de mål och allmänna handlingsprinciper som verksamhetsutövaren har ställt upp för att kunna hantera farorna för allvarliga kemikalieolyckor vid verksamheten.

Verksamhetens mål och allmänna handlingsprinciper ska ange förutsättningarna för att verksamheten ska kunna förebygga allvarliga kemikalieolyckor och begränsa följderna av dessa.

Handlingsprogrammet ska genomföras genom ett säkerhetsledningssystem.

Säkerhetsledningssystem

• Säkerhetsledningssystemet ska vara proportionerligt mot farorna, de industriella aktiviteterna och organisationens komplexitet och ska grunda sig på en bedömning av riskerna.
• Säkerhetsledningssystemet bör omfatta den del av det allmänna ledningssystemet som inbegriper organisationsplanen, ansvarsfördelningen, rutiner, förfaranden, metoder och resurser för att fastställa och genomföra handlingsprogrammet.

Verksamhetsutövarens säkerhetsledningssystem ska omfatta följande punkter:

• Organisation och personal
• Identifiering och bedömning av riskerna för allvarliga kemikalieolyckor
• Styrning
• Hantering av ändringar
• Planering inför nödsituationer
• Resultatuppföljning
• Granskning och uppdatering

Handlingsprogrammet ska ingå i tillståndsansökan

För verksamheter som är tillståndspliktiga enligt miljöbalken ska handlingsprogrammet ingå som en del i ansökningshandlingarna när verksamheten söker tillstånd. För verksamheter på den högre kravnivån ska handlingsprogrammet fogas till säkerhetsrapporten, som är en del av verksamhetens tillståndsansökan.

För icke tillståndspliktiga verksamheter (enligt miljöbalken) på den lägre kravnivån ska handlingsprogrammet skickas in till länsstyrelsen senast sex veckor innan verksamheten tas i drift eller innan sådana ändringar görs vid en verksamhetsplats som innebär att förteckningen över farliga ämnen ändras så att verksamheten omfattas av Sevesolagstiftningens bestämmelser.

Handlingsprogrammet ska ses över regelbundet

Verksamhetsutövaren ska se över sitt handlingsprogram regelbundet, dock minst vart femte år och uppdatera det vid behov. När en Sevesoverksamhet gör en ändring som väsentligt kan påverka faran för allvarliga kemikalieolyckor ska handlingsprogrammet uppdateras.

Om ändringen inte är tillståndspliktig enligt miljöbalken gäller följande:

• Verksamheter på den högre kravnivån ska uppdatera sitt handlingsprogram och sin säkerhetsrapport och skicka dem till länsstyrelsen så snart de är färdigställda.
• Verksamheter på den lägre kravnivån ska uppdatera sitt handlingsprogram och skicka det till länsstyrelsen så snart det färdigställts.
• En verksamhetsplats (icke Sevesoverksamhet) som planerar en ändring som innebär att farliga ämnen kommer att hanteras i så stora mängder att verksamheten omfattas av Sevesolagstiftningen på den lägre kravnivån, ska skicka in sitt handlingsprogram till länsstyrelsen minst sex veckor innan ändringen genomförs. 

I samband med att det uppdaterade handlingsprogrammet lämnas till länsstyrelsen lämnas även en anmälan om den aktuella ändringen.

Säkerhetsrapport

De verksamheter som hanterar farliga ämnen i så stora kvantiteter att de omfattas av Sevesolagstiftningen på den högre kravnivån är skyldiga att upprätta en säkerhetsrapport.

En säkerhetsrapport ska beskriva verksamheten och dess riskbild samt vilka förebyggande och begränsande åtgärder som vidtagits för att uppnå en säker verksamhet. Säkerhetsrapporten ska vara aktuell och uppdaterad i förhållande till den verksamhet som bedrivs eller den åtgärd som vidtas.

Säkerhetsrapportens innehåll

Dokumentationsnivån i säkerhetsrapporten ska vara proportionell mot verksamhetens art, storlek, risker och komplexitet. Det är verksamhetsutövarens fulla ansvar att säkerställa att de förhållanden som beskrivs i säkerhetsrapporten följs i den dagliga driften.

Säkerhetsrapporten ska enligt 9 § Sevesoförordningen innehålla följande:

• uppgift om vem som har utarbetat rapporten
• ett handlingsprogram för hur allvarliga kemikalieolyckor ska förebyggas enligt 8 § Sevesolagen
• en intern plan för räddningsinsatser enligt 12 § Sevesolagen
• en redogörelse för genomfört samråd enligt 13 § Sevesolagen
• underlag för kommunens plan för räddningsinsatser som anges i 3 kap 6 § förordningen (2003:789) om skydd mot olyckor
• uppgift om lager och de farliga ämnen som förekommer eller kan förekomma där

Säkerhetsrapporten ska också innehålla de uppgifter och den information som framgår av bilaga 3 till Sevesoförordningen.

Säkerhetsrapporten ska ingå vid tillståndsansökan

En säkerhetsrapport ska ingå som en del i ansökningshandlingarna när en verksamhetsutövare söker tillstånd enligt miljöbalken (1998:808). Det är enligt 5 § förordning (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd förbjudet att utan tillstånd enligt miljöbalken anlägga eller driva en miljöfarlig verksamhet i de fall farliga ämnen ingår eller avses ingå i verksamheten i så stora mängder att de omfattas av Sevesolagstiftningen på den högre kravnivån.

Säkerhetsrapporten ska ses över regelbundet

Verksamhetsutövaren ska se över säkerhetsrapporten regelbundet, minst vart femte år eller tidigare om det finns särskilda skäl samt uppdatera den vid behov. Säkerhetsrapporten ska alltid uppdateras efter en allvarlig kemikalieolycka vid den egna verksamheten och innan en ändring genomförs inom verksamheten som väsentligt kan påverka faran för allvarliga kemikalieolyckor.

Den uppdaterade säkerhetsrapporten ska lämnas in till länsstyrelsen så snart den är färdigställd

Planer för räddningsinsatser

Som förberedelse för en olyckshändelse är det viktigt att planer för räddningsinsatser utarbetas för de verksamheter där det finns betydande mängder farliga ämnen.

Man skiljer på interna planer, som upprättas av verksamhetsutövaren och som i störst utsträckning gäller inom verksamheten och kommunens planer som upprättas av kommunen och som gäller såväl inom som utanför verksamheten.

Planernas syfte är att minimera skador på människor och miljö genom att fungera som beslutsstöd och bidra till att viktiga åtgärder inte förbises.

Intern plan för räddningsinsatser

Intern plan för räddningsinsatser gäller verksamheter som omfattas av Sevesoreglernas högre kravnivå. Den interna planen för räddningsinsatser ska lämnas till länsstyrelsen tillsammans med säkerhetsrapporten. Planen ska uppdateras och övas minst vart tredje år eller oftare om väsentliga förändringar har gjorts. En uppdaterad plan ska lämnas till länsstyrelsen så snart den har färdigställts.

En intern plan för räddningsinsatser är ett skriftligt dokument som verksamhetsutövaren upprättar i samråd med kommunen och de anställda samt annan personal som kan påverka säkerheten. I planen finns uppgifter om hur den interna beredskapen är organiserad och hur en allvarlig kemikalieolycka ska hanteras. Den interna planen ska bifogas i säkerhetsrapporten.

Syfte och mål med den interna planen är att ge förutsättningar för att:

• avgränsa och ingripa mot olyckor så att följderna minimeras och de skador som kan orsakas på människor och miljö begränsas
• vidta nödvändiga åtgärder för att skydda människor och miljö från följderna av allvarliga olyckor
• lämna nödvändig information till allmänheten samt till berörda verksamheter, organisationer och myndigheter i området 
• vidta åtgärder för att återställa och sanera miljön efter en allvarlig olyckshändelse.

Innehåll i intern plan för räddningsinsatser

Den interna planen för räddningsinsatser ska bland annat innehålla uppgifter om vem som leder en intern insats, vem som har ansvar för kontakt med kommunen, samt en beskrivning av åtgärder och utrustning.

Planen ska minst innehålla:

• Uppgift om vem eller vilka som har befogenhet att initiera interna räddningsinsatser samt samordna och leda dessa.
• Uppgift om vem som ansvarar för kontakt med kommunen i fråga om upprättande av kommunens plan för räddningsinsatser.
• En beskrivning av åtgärder, utrustning och resurser för att begränsa följderna av händelser som kan ge upphov till allvarliga kemikalieolyckor.
• En beskrivning av varningssystem och de åtgärder som ska vidtas inom verksamheten vid varning.
• En beskrivning av rutiner för alarmering till kommunens organisation för räddningstjänst samt vilka uppgifter som ska lämnas vid alarmering.
• En beskrivning av rutiner för samverkan med kommunens organisation för räddningstjänst. Denna ska innefatta en beskrivning av hur stöd kan lämnas vid insatser utanför verksamheten.
• En beskrivning av rutiner för personalens utbildning och övning.

Var finns bestämmelserna?

Bestämmelserna för den interna planen för räddningsinsatser finns bland annat i

12 § i lagen (SFS 1999:381) om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor

10 § förordningen (SFS 2015:236) om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor

3 § samt bilaga 1 i Myndigheten för samhällsskydd och beredskaps föreskrifter (MSBFS 2015:8) om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor.

Integrerad miljö- och säkerhetsprövning

Vissa miljöfarliga verksamheter får inte bedrivas utan tillstånd enligt miljöbalken. Syftet med denna tillståndsplikt är att ge en prövningsmyndighet, och därmed indirekt samhället, möjlighet att individuellt reglera de verksamheter som kan leda till skador på människors hälsa eller miljön. Ett beviljat tillstånd ger samtidigt de prövade verksamheterna rättstrygghet för planerade investeringar och åtgärder.

Tillstånden meddelas efter en integrerade miljö- och säkerhetsprövning. För de mest störande och/eller riskfyllda verksamheterna sker prövningen vid en mark- och miljödomstol medan mindre miljöstörande eller riskfyllda anläggningar prövas av länsstyrelsens miljöprövningsdelegation.

Vid tillståndsprövningen av en verksamhet på Sevesolagstiftningens lägre kravnivå utgör handlingsprogram, tillsammans med miljökonsekvensbeskrivningens riskavsnitt viktiga underlag för att bedöma de risker verksamheten innebär samt de olycksförebyggande och skadebegränsande åtgärder som verksamhetsutövaren vidtagit. För verksamheter på den högre kravnivån ska dessutom en säkerhetsrapport och intern plan för räddningsinsatser ingå i underlaget.

MSB är part i den integrerade miljö- och säkerhetsprövningen. Detta innebär att myndigheten har rätt att föra talan i säkerhetsrelaterade frågor och kan därmed framföra yrkanden och överklaga domar och beslut. MSB lämnar också ofta generella eller specifika synpunkter i det samrådsskede som föregår det egentliga ansökningsförfarandet.