Till innehåll på sidan

Rättsfall om samlingslokaler och kulturbyggnader efter tillsyn LSO

Bland samlingslokaler finns biografer, restauranger, kyrkor, gallerior och liknande. Här kan det finnas många människor som inte känner till lokalerna. I vissa fall handlar det om byggnader med kulturhistoriskt värde. Även här finns överklagade ärenden efter tillsyn LSO.

För nybyggnad gäller Boverkets Byggregler, men de gäller inte retroaktivt. Samtidigt har det kommit krav på ökad tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning, bland annat genom att enkelt avhjälpta hinder ska undanröjas i befintliga byggnader. Diskussionen om att förbättrad tillgänglighet även innebär behov av förbättrad frångänglighet kom senare.

Rullgarding: rättsfall Utrymningsdimensionering">Rullgarding: rättsfall Utrymningsdimensionering

  • Utrymningsdimensionering

    Det finns två metoder för att dimensionera utrymning: förenklad dimensionering och analytisk dimensionering. Förenklad dimensionering innebär att byggnaden följer Boverkets allmänna råd om hur föreskrifterna kan uppnås. Om dessa inte uppfattas som lämpliga för det aktuella objektet kan analytisk dimensionering användas. Analytisk dimensionering baseras på beräkning, provning eller objektsspecifika försök, samt kombinationer av dessa.

    I princip ska det alltid finnas minst två av varandra oberoende utrymningsvägar från en publik lokal. Det finns några få exempel på undantag från huvudregeln. Avsteg ska tillämpas mycket restriktivt och det ska finnas särskilda skäl för undantag. Exempel på sådana undantag är äldre och små kyrkor med särskilt kulturhistoriskt värde. Dessa undantag kräver alternativa förutsättningar för att personsäkerheten ska tryggas där en bedömning ska göras i varje enskilt fall.

    Ytterligare en viktig princip är att det måste finnas en minsta fri bredd i utrymningsvägar. Grundregeln är en minsta fri bredd på 1,2 meter i samlingslokaler för över 150 personer, och att dörrar i utrymningsvägen är utåtgående. Av rättsfall kan konstateras att reglerna inte är, och kan vara, ovillkorliga. Exempelvis är det rimligt att en enda dörr med fri bredd på 1,2 meter ska kunna ersättas av två eller flera dörrar med kort avstånd emellan som var och en har en mindre fri bredd än 1,2 meter men som tillsammans utgör minst 1,2 meter. Vidare är det viktigt att det i äldre byggnader med stort kulturhistoriskt intresse genomförs en helhetsbedömning för att hitta en lösning som ser både till personsäkerheten och till det kulturhistoriska intresset.

    Regeringsrättens dom, RÅ80 2:60 avseende Frösö kyrka, att "brandsäkerheten bör sättas lägre" i äldre kyrkor med kulturhistoriskt intresse, måste tolkas strikt med den begränsning som anges i domen om att det endast gäller "äldre kyrkor med kulturhistoriskt intresse". Vidare är det rimligt att tolka brandsäkerhet på det sättet att vissa byggnadstekniska åtgärder och ingrepp kan och ska genomföras varsamt men att personsäkerheten inte får eftersättas. Det är därför viktigt att arbeta fram alternativa lösningar som kan vara tekniska och/eller organisatoriska. I exemplen från kyrkorna i Södertälje framfördes i kammarrättens dom att brandskyddsplaner ska upprättas för respektive kyrka.

Samlingslokaler, restauranger och pubar

  • Personantal i restaurang (länsrätten, 2004)

    Ett företag bedriver restaurang och diskoteksverksamhet i fastigheten Heby 8 i Leksands kommun.

    Föreläggande

    Bakgrunden till föreläggandet var att restaurangen haft ett tillstånd att få ta in högst 450 personer (300 i bottenvåningen och 150 personer i källaren) fastställt enligt polisens tillståndshandlingar. Efter branden i Göteborg 1998 genomförde räddningstjänsten brandsimulering av lokalerna i datormiljö. Brandsimuleringen visade att det inte kunde vistas mer än 150 personer i bottenvåningen för att erhålla rimlig utrymningssäkerhet. Förhållandet redovisades för innehavaren i december 1999 och högsta antalet personer bestämdes till 150 i bottenvåningen och 150 i källarvåningen. Innehavaren satte upp skyltar om högsta tillåtna antalet personer. Vid kvällsbesiktning den 29 mars 2003 framkom att kommunens beslut om högsta antalet personer i lokalerna ej efterlevts.

    Räddningstjänsten lämnade ett föreläggande 2003-03-31 med dnr. 3/2003 om att högsta tillåtna personantal i lokalerna fick vara 150 personer i bottenvåningen och 150 i källarvåningen. Antalet personer hade tidigare meddelats i ett föreläggande, 1999-09-24, dnr. 30/99. Möjlighet fanns enligt föreläggandet att utöka personantalet till 300 i bottenvåningen och 150 personer i källaren om automatisk vattensprinkler installerades i lokalerna. Övriga punkter i föreläggandet 2003-03-31 berör systematiskt brandskyddsarbete, utgångs- och nödbelysning, utrymningsvägarnas beskaffenhet, samt tillgång till släckutrustning.

    Beslut av Länsstyrelsen i Dalarnas län, 2003-11-26, dnr. 452-6911-03

    Länsstyrelsen i Dalarnas län anser att räddningstjänstens förelägganden är skäligt. För att 450 personer ska få vistas i lokalerna samtidigt krävs enligt Länsstyrelsens beslut att lokalerna förses med automatisk vattensprinklerinstallation. Om 300 personer ska få vistas samtidigt krävs inte vattensprinklerinstallation men räddningstjänstens förelägganden i övrigt ska åtgärdas.

    Dom av Länsrätten i Dalarnas län, 2004-04-27, mål nr. 35-04

    Länsrätten ändrar inte på länsstyrelsens beslut. Länsrätten anser vidare i domen att ägarens alternativa lösning i form av

    "mer aktiva ordningsvakter inte utgör vare sig verksamt eller realistiskt sätt att eliminera de risker som är förbundna med att fler än 300 gäster uppehåller sig samtidigt i restaurangens lokaler".

    MSB:s kommentar

    Ärendet visar bland annat att det är bra med en noggrann analys av de förutsättningar som finns för att ta emot ett visst antal människor i en publik lokal. Det ger en bra grund för ett föreläggande.

  • Brandlarm men inte sprinkler i restaurangbyggnader (länsrätten, 1999)

    På fastigheten Rektorn 10 i Östersunds kommun finns äldre byggnader med olika typer av restauranger. Aktuella byggnader, totalt tre huskroppar, har under åren byggts samman så att olika lokaler kan användas gemensamt eller var för sig. Följande verksamhet finns i byggnaderna:

    En restaurang i markplanet som kan ta emot högst 150 personer. En dansrestaurang i källarplanet som kan ta emot högst 320 personer. En pub och dansrestaurang i två våningsplan som rymmer högst 160 personer. I markplanet intill restaurangen finns en klädbutik.

    Idag skulle byggnaderna ha uppförts som en Br 1-byggnad, men kan i aktuellt utförande betraktas som en Br 3-byggnad.

    Föreläggande, 1998-12-18

    Räddningstjänsten i Östersunds kommun genomförde 1998-12-17 brandsyn på fastigheten och utfärdade ett brandsyneföreläggande med ett antal åtgärder.

    Efter olika turer i ärendet kvarstod förelägganden som ägaren överklagade till Länsstyrelsen i Jämtlands län på två punkter. Den första punkten var krav på att vattensprinkler skulle installeras i de äldre delar av byggnaden som helt uppförts i trä. Den andra punkten som överklagades var installation av automatiskt brandlarm.

    Beslut av Länsstyrelsen i Jämtlands län, 1999-07-16, dnr.72-605 och 3867-99

    Länsstyrelsen finner efter hörande med Räddningsverket (1999-06-21, dnr. 122-268-1999) att det inte finns grund för kravet på automatisk vattensprinkleranläggning. Kravet på automatiskt brandlarm är däremot en skälig åtgärd. Länsstyrelsen beslutade att ändra räddningsnämndens beslut på så sätt att föreläggandet om installation av vattensprinkleranläggning skulle undanröjas.

    Dom av Länsrätten i Jämtlands län 1999-11-12, Mål nr 451-99

    Räddningsnämnden överklagar länsstyrelsens beslut till länsrätten. Räddningsnämnden yrkar på att krav på installation av vattensprinkler ska kvarstå. Länsrätten finner att

    "en vattensprinkleranläggning inte skulle medföra sådana avsevärt utökade möjligheter att förebygga eller begränsa skada i händelse av att brand skulle utbryta i lokalerna."

    Länsrätten finner att det inte kan vara proportionerligt att ålägga ägaren kostnaderna för en sådan anläggning och avslår därför överklagandet.

    MSB:s kommentar

    Intressant i ärendet är att en vattensprinkleranläggning inte har ansetts proportionerligt då det inte skulle ha medfört utökade möjligheter att förebygga eller begränsa skador i händelse av brand. Däremot har installation av automatiskt brandlarm ansetts vara skäligt.

  • Personantal i samlingssal (länsstyrelsen, 2000)

    Folkets Hus i en mindre tätort innehåller ett antal olika lokaler som benämns A-, B- C- och D-sal. Beräknat på den yta till vilken allmänheten har tillträde kan lokalerna ta emot upp till 900 personer. Beräknat på utrymningsvägarna med minsta fria bredd på 1,20 meter kan högst 450 personer tas in.

    Föreläggande

    Räddningsnämnden i Markaryds kommun lämnade följande föreläggande vid särskild brandsyn 1999-04-20.

    "Utrymningsvägar i lokaler för mer än 150 personer ska ha en minsta bredd av 1,20 meter. Med hänsyn till detta godkänns lokalerna för max 450 personer. Möblering av lokalerna ska ske på sådant sätt att utrymningsvägar hålls fria och att gångstråk med godtagbar bredd ordnas."

    Föreläggandet överklagades till länsstyrelsen. I överklagan framförs en begäran om att lokalerna ska godtas för 630 personer. Ägaren anser att en utgång som finns alldeles intill en annan utgång och som leder till samma utrymningsväg i form av ett trapphus ska tas med i beräkningen. Länsstyrelsen översänder ärendet till Räddningsverket för yttrande.

    Räddningsverkets yttrande, 1999-10-19, dnr. 122-1090-1999

    Räddningsverket lämnar i sitt svar en beräkning av att en schablonmässigt beräknad utrymningskapacitet med fria passagemått som grund motsvarar maximalt 720 personer. Räddningsverket konstaterar dock att schablonmässiga beräkningar inte tar hänsyn till en mängd faktorer som exempelvis gångavstånd till det fria, möblering, brandbelastning och de utrymmande personernas kapacitet och egenskaper. Räddningsverket anser att 630 personer är det maximala personantal som kan tas in under förutsättning att vissa åtgärder vidtas.

    Efter kompletterande synpunkter (skrivelse 1999-12-20) från räddningschefen i Markaryd till Länsstyrelsen i Kronobergs län ombads Räddningsverket att lämna nytt yttrande.

    Räddningschefen anser att 630 personer kan vara lämpligt antal personer som samtidigt ska kunna vistas i lokalerna om följande åtgärder vidtas.

    • Dörr som ingår i utrymningsväg breddas till 1,20 meter och ska ha slagriktning i utrymningsriktningen
    • Övriga synpunkter avser justeringar av dörrar i utrymningsvägar, komplettering med panikbeslag på vissa dörrar samt fungerande nödbelysning.

    Räddningsverket konstaterar i sitt svar 2000-04-04 att de synpunkter som räddningschefen i Markaryd utvecklat och förtydligat i skrivelsen till länsstyrelsen är skäliga.

    Beslut av Länsstyrelsen i Kronobergs län, 2000-09-14, dnr. 66-2362-99

    Länsstyrelsen bedömer att den förelagda åtgärden att begränsa personantalet till högst 450 personer är lagligen grundat och det överklagade beslutet ska stå fast. Länsstyrelsen kompletterar dock sitt beslut med att 630 personer kan godkännas om de åtgärder vidtas som räddningschefen lämnat i sin skrivelse 1999-12-20.

    MSB:s kommentar

    Ärendet visar de svårigheter som kan uppstå vid begränsning av antalet personer i samlingslokaler. Det är viktigt att ett sådant föreläggande är väl motiverat med beräkningar som visar hur det föreskrivna antalet personer tagits fram, exempelvis genom schablonmetod eller genom en analytisk beräkning.

    Vidare måste ett sådant föreläggande föregås av en skälighetsbedömning där bland annat verksamhetens art, brandteknisk status på byggnaden vari lokalerna inryms, utformning av utrymningsvägarna och verksamhetens organisation vägs in. En beräkning kan med fördel kompletteras med olika scenarier som styrker de framtagna beräkningarna.

  • Uppgradering av brandskydd i varuhus (kammarrätten, 1992)

    Ett varuhus i Mariestad beviljades bygglov för nybyggnad 1965 och för ombyggnad 1986. Varuhuset omfattar försäljningslokaler i tre våningsplan; källarplan, bottenvåning och våningsplan 1 tr. Alla våningsplanen utgör en och samma brandcell.

    Föreläggande

    Brandsyn på varuhuset genomfördes 1987-12-08. Det föreläggande som lämnades avser åtgärder för att förbättra säkerheten och underlätta utrymning vid brand. Bland annat framförs krav på rökventilation av ett mörkt trapphus, installation av en vattensprinkleranläggning samt förbättringar av utrymningsvägarna.

    Räddningsnämndens beslut överklagas till länsstyrelsen.

    Räddningsverket lämnade ett yttrande 1991-04-05, dnr. B511-629-1991, till länsstyrelsen.

    Beslut av Länsstyrelsen i Skaraborgs län, 1989-01-30, dnr. 6630-2397-88, och 1992-02-21, dnr. 727-2047-91

    Ägare till fastigheten anför i överklagandet att gällande föreskrifter när bygglov godkändes ska gälla (BABS 1960). Länsstyrelsen avslår överklagandet och framför att inte tillräckliga skäl för bifall har anförts.

    Länsstyrelsens beslut överklagas till kammarrätten.

    Dom av Kammarrätten i Göteborg, 1992-06-30, mål nr. 1514-1992

    Kammarrätten finner att från rättssäkerhetssynpunkt är det mycket otillfredsställande om en ägare till en fastighet som varit föremål för en tidigare brandsyn vid en senare brandsyn föreläggs med mera långtgående brandskyddsåtgärder trots att de faktiska förhållandena beträffande fastigheten är oförändrade. Att detta i princip inte bör få ske ska emellertid inte medföra allvarliga eller oacceptabla brister i brandskyddet.

    I detta fall har varuhuset en konstruktion med tre sammanhängande våningsplan som medför en stor risk för de personer som vid eventuell brand vistas i varuhuset. Det får därför, enligt kammarrätten, anses föreligga sådana särskilda omständigheter som gör det berättigat att ställa krav även av brandteknisk art som inte ställts i samband med byggnadslov.

    Kammarrätten avslår överklagandet.

    MSB:s kommentar

    Varuhuset i Mariestad är ett exempel på där tidigare godtagna byggnadstekniska lösningar har fått ge vika för brandskyddsintresset.

  • Brandskyddsbrister i biograf (länsstyrelsen, 1999)

    I byggnaderna på fastigheterna kv. Djurläkaren 13 och Staden 4:18 i Östersund finns en biografverksamhet med filmvisning i sex biografsalonger. Lokalerna har en gemensam ingång från Biblioteksgatan och mot Prästgatan finns en dörr ut till det fria. De sex biografsalongerna är belägna i tre våningsplan.

    Föreläggandet omfattar följande:

    • Lokalerna ska förses med flera alternativa utrymningsvägar.
    • Automatiskt brandlarm ska installeras.
    • Brandventilation ska anordnas från en av filmsalarna i källarplan.
    • Takytor i vissa lokaler och utrymningsvägar ska förses med tändskyddande beklädnad.
    • Väggbeklädnader i vissa lokaler och utrymningsvägar ska i vissa delar förses med tändskyddande beklädnad.
    • Det byggnadstekniska brandskyddet i projektorrummet ska förbättras.
    • Självstängande dörrar till filmsalar och projektorrum ska installeras.
    • En genomgripande översyn av vägledande markering och nödbelysning ska genomföras.
    • Komplettering av släckutrustning ska ske i vissa lokaler.
    • Mängden brandfarlig lös inredning ska minskas.

    Beslut av Länsstyrelsens i Jämtlands län, 1999-05-12, dnr. 72-2400-97

    Räddningsnämndens beslut överklagas till Länsstyrelsen i Jämtland. Länsstyrelsen begär in yttrande från Räddningsverket och konstaterar att Räddningsverket i allt väsentligt biträtt räddningsnämndens beslut. Vidare framför länsstyrelsen att kommunens miljö- och räddningsnämnd vid besiktning 1999-05-06 konstaterat att bolaget har utfört de åtgärder som omfattas av föreläggandet. Länsstyrelsen vidtar därför ingen ytterligare åtgärd.

    MSB:s kommentar

    Biografen i Östersund är ett objekt som under en lång period byggdes ut i etapper. Det kan vara svårt att se helheten avseende brandskyddet i ett objekt som under en lång period växer och där varje liten tillbyggnad accepteras. Av den anledningen kan det i sådana ärenden vara värdefullt att göra en tillbakablick och konsultera olika experter innan förelägganden överlämnas. Det är också viktigt att en kontinuerlig kommunikation med ägare/innehavare sker under hela processen.

 

Kyrkor, kulturbyggnader m.m.

Rättsfall som innebär att ett ärende återförvisas på grund av uteblivet samråd återfinns i avsnittet om formella frågor.

Hur utrymningssäkerheten ska tryggas i gamla kyrkor måste avgöras från fall till fall. Regeringsrätten har dock konstaterat att ett föreläggande om inskränkning av personantalet i princip inte strider mot religionsfriheten.

Vid tillsynen av kyrkor och andra byggnader med särskilt stort kulturhistoriskt värde är samråd med antikvariska myndigheter nödvändigt, om man överväger att föreslå eller kräva åtgärder. Det är endast de antikvariska myndigheterna som kan göra en bedömning av det kulturhistoriska värdet.

  • Kyrkor och kulturbyggnader

    Under 1980-90-talet inträffade ett antal bränder i äldre kyrkobyggnader och andra kulturhistoriskt värdefulla byggnader, exempelvis Katarina Kyrka i Stockholm och Theatrum Oeconomicum i Uppsala. Därför tog Räddningsverket och Riksantikvarieämbetet gemensamt fram handboken "Brandskydd i kulturbyggnader" (1997, publikationsnummer PUBR00-180). Handbokens syfte var att bidra till en samsyn avseende brandskydd i kulturbyggnader. I förordet betonas särskilt vikten av ett brandförebyggande arbete där organisatoriska åtgärder är lika viktiga som tekniska lösningar. Handboken är fortfarande aktuell och kan vara ett bra stöd i kommunernas tillsynsverksamhet.

    Vid tillsyn på kyrkor och andra kulturhistoriska byggnader är det nödvändigt att samråd enligt §12 MSBFS 2021:8 sker med kulturvårdande myndigheter innan förelägganden lämnas. Ett sådant samråd syftar till att hitta en lösning som tar hänsyn till såväl brandskydds- som bevarandeintresse. Alternativa lösningar kan vara tekniska eller organisatoriska, ofta i kombination.

    Vid utformning av alternativa lösningar i kyrkor och andra kulturbyggnader bör man bland annat väga in följande:

    • Byggnadens användningssätt.
    • Befintliga utrymningsvägar.
    • Allmänna byggnads- och brandtekniska förutsättningar (material, inredning, takhöjd m.m.).
    • Brandtekniska beklädnader, exempelvis ytskikt i utrymningsvägar.
    • Förekomsten av automatiskt brandlarm eller vattensprinkler.
    • Organisation och dess förmåga att hantera olyckshändelser.
  • Personantal och religionsfrihet (Regeringsrätten, 1980)

    Frösö kyrka byggdes i slutet av 1100-talet eller under 1200-talets första år. Planlösningen är i dag densamma med undantag för sakristian, som tillkommit senare. Kyrkan restaurerades 1885 och fick då ett allmängiltigt och enkelt utseende. En brand 1898 lämnade bara grundmurarna kvar. Kyrkan återuppbyggdes efter branden, men inte förrän 1930, då kyrkans interiör på nytt restaurerades, fick den ett utseende som ungefär motsvarar det tidigare utförandet.

    Föreläggande

    Vid brandsyn i Frösö kyrka beslutade brandsyneförrättaren om att högst 330 personer samtidigt fick vistas i kyrkan. Beslutet bygger på beräkningen att 1 meter utgångsbredd motsvarar 150 personer. I detta fall var sammananlagd fri bredd på två utrymningsvägar 2,2 meter

    Dåvarande statens brandnämnd framförde att så länge inte två av varandra oberoende utrymningsvägar anordnades, var och en 1,2 meter bred, borde personantalet begränsas till 150 personer.

    Beslut av Länsstyrelsen i Jämtlands län, dnr. 11.40-3605-76

    Kyrkorådet i Frösö församling överklagade beslutet till länsstyrelsen som efter yttrande från brandchefen beslutade att sätta gränsen vid 361 personer. Länsstyrelsen fattade sitt beslut utan att ta hänsyn till de synpunkter som statens brandnämnd framfört.

    Dom av Kammarrätten i Sundsvall, dnr. 166-1979

    Kyrkorådet i Frösö församling överklagade beslutet till kammarrätten och framförde att kyrkan borde kunna rymma 500 personer och att en begränsning av personantalet stod i strid mot regeringsformens bestämmelse om religionsfrihet.

    Kammarrätten följde länsstyrelsens beslut i sin dom och uttalade följande i sin dom:

    "Med hänsyn till kyrkans ålder och kulturhistoriska värde bör brandsäkerheten emellertid sättas lägre än för en nyuppförd kyrkobyggnad."

    Kyrkorådet i Frösö församling överklagade kammarrättens beslut till högsta instans.

    Dom av Regeringsrätten, 1980-11-14, dnr. RÅ80 2:60

    Regeringsrätten konstaterade att föreläggandet innebar att Frösö församling ålagts att antingen förbättra utrymningsvägarna i kyrkan eller begränsa antalet personer till 361. Regeringsrätten lämnade överklagan utan bifall och uttalade dessutom i domen följande:

    "Ett sådant föreläggande strider varken mot regeringsformens bestämmelse om religionsfrihet eller annan bestämmelse om medborgerlig fri- och rättigheter."

    MSB:s kommentar

    Genom att länsstyrelsen inte tog hänsyn till de synpunkter som dåvarande statens brandnämnd framfört uteblev en prövning av detta i kammarrätten.

    Domen avseende Frösö kyrka innebär att brandsäkerheten bör bedömas med hänsyn till det kulturhistoriska värde som äldre kyrkor har.

    Vidare är det rimligt att tolka brandsäkerhet på det sättet att vissa byggnadstekniska åtgärder och ingrepp kan och ska ske varsamt, men att personsäkerheten inte får eftersättas. Samtidigt bör det upprättas en brandskyddsplan för en kyrka på det sätt som redovisas om kyrkorna i Södertälje.

  • Låsning och skyltning av utrymningsvägar i medeltidskyrkor (kammarrätten, 1994)

    I samband med regelbunden brandsyn av kyrkor i Södertälje kommun lämnade den ansvariga nämnden förelägganden för åtta kyrkor: Turinge, Taxinge, Sankta Ragnhilds, Överjärna, Ytterjärna, Vårdinge, Överenhörna och Ytterenhörna kyrka.
    Eftersom ärendehanteringen är likartad för samtliga åtta kyrkor redovisas endast hanteringen av Turinge och Taxinge kyrkor här. För ytterligare information, se sammanställningen av dokument sist i detta avsnitt.

    Turinge kyrka har delar som är uppförda på 1100-talet. Kyrkan har byggts till bland annat med ett vapenhus under 1400-talet och kor på 1690-talet. Kyrkan som är uppförd helt i sten rymmer cirka 180 personer. Inredning och inventarier är av mycket stort värde. Exempelvis är koret ett av de mest värdefulla barockmonumenten i Sverige. I kyrkan finns två utgångar belägna i samma del av kyrkan. Huvudentrén leder genom vapenhuset och den alternativa utrymningsvägen genom ett väntrum. Utrymningsvägens bredd genom denna lokal är mindre än 1,2 meter.

    Det överklagade föreläggandet i Turinge avser skyltning av utrymningsvägar, elektrisk kontroll av låsning av utgångsdörrar samt iordningsställande av ny utrymningsväg.

    Taxinge kyrka är uppförd under slutet av 1600-talet. Kyrkan är uppförd i sten och rymmer cirka 100 personer.

    Det överklagade föreläggande i Taxinge avser skyltning av utrymningsvägar, elektrisk kontroll av låsning av utgångsdörrar samt breddning av utrymningsväg genom sakristian till 1,2 meter.

    Beslut av Länsstyrelsen i Stockholms län, 1990-05-07, dnr. 11.40-5-89 och 11.40-9-89

    Kyrkorådet överklagade helt eller delvis de olika punkterna i föreläggandet till Länsstyrelsen i Stockholms län. Länsstyrelsen biföll i princip samtliga överklagaden från den ansvariga nämnden med hänvisning till kyrkorna byggnadskonstruktion och de kulturhistoriska värdena.

    Räddningsnämnden överklagade länsstyrelsens beslut till kammarrätten som begärde in ett yttrande från Räddningsverket.

    Räddningsverkets yttrande till kammarrätten, 1991-11-12, dnr. B511-1708/91

    Räddningsverket framför i sitt yttrande som avser samtliga åtta kyrkorna några generella synpunkter på kyrkor och andra kulturhistoriska byggnader. Bland annat framförs att samråd behöver ske med kulturvårdande myndigheter innan förelägganden lämnas. En sådan hantering är nödvändig för att hitta alternativa lösningar som tar hänsyn till såväl brandskydds- som kulturintresse. De alternativa lösningarna kan vara tekniska eller organisatoriska och ofta är en kombination en bra lösning.

    Sammanfattningsvis kan följande sägas om Räddningsverkets synpunkter på de olika föreläggandena.

    • Elektrisk kontroll av utgångsdörrar bör kunna ersättas med rutiner i en brandskyddsplan för respektive kyrka. Med elektrisk kontroll avses att dörrarnas låsning måste osäkras innan någon annan viktig elektrisk funktion kan startas i byggnaden.
    • Skyltning av utrymningsvägar ska ske varsamt och i samråd med kulturvårdande myndigheter.

    Dom av Kammarrätten i Stockholm, 1994-06-22, mål nr. 3940-1990.

    Turinge, mål nr. 3940-1990

    Kammarrättens dom innebär för Turinge kyrka att skyltning av utrymningsvägar och elektrisk kontroll av låsning av dörrarna i väntrummet ska utföras.

    Beträffande föreläggande om en ny utrymningsväg framför kammarrätten att kyrkans ålder och dess arkitektoniska utformning ej tillåter någon ytterligare utrymningsväg trots att två utgångar är belägna i samma del av kyrkan.

    Taxinge, mål nr. 3940-1990

    Kammarrätten framför, vilket också Räddningsverket lämnat synpunkter på i sitt yttrande, att det är tillräckligt med en instruktion som bland annat innehåller rutiner om att låsa upp dörrar för utrymning när allmänheten har tillträde till lokalerna.

    MSB:s kommentar

    Ärendet om kyrkorna i Södertälje visar på ett antal viktiga frågor när åtgärder föreslås i byggnader som har kulturhistoriskt intresse.

    Sedan domen har MSBFS 2021:8 tydliggjort kravet på samråd med kulturvårdande myndigheter, i första hand länsstyrelserna och Riksantikvarieämbetet. Det är nödvändigt att hitta en lösning i det enskilda fallet som både tar hänsyn till brandskydds- och kulturintresset. Alternativa lösningar kan vara tekniska och/eller organisatoriska.

    Det är ofta nödvändigt att ha en upprättad plan för hur en äldre kulturbyggnad ska användas för olika ändamål. Av en sådan plan bör bland annat framgå hur byggnaden får och kan användas samt hur en organisation ska fungera i händelse av en brand eller annan olycka.

    Sammanställning av domar, beslut och yttrande

    • Räddningsverkets yttrande avseende samtliga kyrkor, 1991-11-12, dnr. B511-1708/91

    • Länsstyrelsens beslut om Turinge och Taxinge kyrkor, 1990-05-07, dnr. 11.40-5-89 och 11.40-9-89

    • Länsstyrelsens beslut om Sankta Ragnhilds kyrka, 1990-05-07, dnr. 11.40-6-89

    • Länsstyrelsens beslut om Överjärna, Ytterjärna och Vårdinge kyrkor, 1990-05-07, dnr. 11.40-7-89

    • Länsstyrelsens beslut om Överenhörna och Ytterenhörna kyrkor, 1990-05-07, dnr. 11.40-8-89

    • Kammarrättens dom om Turinge och Taxinge kyrkor, 1994-06-22, mål nr. 3940-1990

    • Kammarrättens dom om Sankta Ragnhilds kyrka, 1994-06-22, mål nr. 3941-1990

    • Kammarrättens dom om Överjärna, Ytterjärna och Vårdinge kyrkor, 1994-06-22, mål nr. 3942-1990

    • Kammarrättens dom om Överenhörna och Ytterenhörna kyrkor, 1994-06-22, mål nr. 3943-1990

Till toppen av sidan