Frågor och svar om farligt gods

Vad gäller frågeställningen i (a) så är det ett faktum att det för all den utrustning som anges i avsnitt 8.1.5 genomgående saknas mått och specifikationer. Detta gör kraven allmänt hållna och öppna för viss tolkning.

Enligt tillsynsmyndigheterna är det dock generellt sett så att i de fall det saknas mått och övriga specifikationer så tittar man på syftet med bestämmelsen vid en tillsyn. T.ex. ska en skyffel vara ändamålsenlig och kraftig nog för att skyffla upp jord och grus även vid hårt underlag, en brunnstätning vara tillräckligt stor för att klara av att täta en brunn eller ett avlopp osv. För att göra en sådan bedömning kontrolleras storleken på tätningen mot befintlig brunn eller avlopp som finns på platsen för tillsynen.

Om tätningen är stor nog för att täcka brunnen anses den uppfylla syftet med regeln, och i det fall den inte är stor nog för att täcka den aktuella brunnen/avloppet anses den inte uppfylla syftet. Trots detta kommer inte Polisen att kräva en tätning som täcker alla de typer av brunnar och avlopp som finns. Exempelvis förekommer det brunnar/avlopp som i detta sammanhang har en ”extrem utformning”, t.ex. där brunnsgallret löper längs en hel parkeringsplats. Polisen anser denna typ av brunn/avlopp som mycket sällsynt och kommer därför inte att kräva att en sådan kan tätas.

Sammanfattningsvis kan olika storlek på tätning komma att godtas på olika platser för tillsyn. För att alla förare som omfattas av kravet på att medföra en brunnstätning ska veta vad som gäller vill MSB härmed vidareförmedla den information som Polisen gett till MSB angående denna fråga:

(a) Polismyndigheten har, trots att det förekommit uppgifter om detta, aldrig krävt något specifikt ”minsta-mått” på en tätning för brunnar och avlopp. Däremot har man sagt att om en tätning med måtten 1500 mm x 1500 mm medförs på transporten så kommer kravet på tätningsanordning för brunn och avlopp anses vara uppfyllt på samtliga platser i Sverige.

Såväl MSB som tillsynsmyndigheterna har noterat att det förekommer företag som säljer s.k. ”ADR-väskor” vars innehåll inte alltid uppfyller ovanstående rekommendation. Var därför uppmärksam på vad en sådan väska innehåller, detta för att undvika böter om exempelvis brunnstätningen eller skyffeln inte skulle uppfylla ovan nämnda rekommendationer.

Vad gäller frågeställningen i (b) så finns ett tydligt mått (15 mm) angivet för den svarta ram som ska finnas på de orangefärgade skyltarna (detta mått får avvika ±10 %). När det finns ett mått angivet så menar Polisen att det måttet måste hållas vid tillsynen, annars kan kravet i delavsnitt 5.3.2.2.1 inte anses vara uppfyllt. Om en skylthållare är så konstruerad att den greppar runt skylten på ett sätt som gör att den svarta ramen skyms anser Polisen att den synliga delen av den svarta ramen blir för liten. Det viktigaste är dock att skyltens symbolvärde (skylt med ram) vidmakthålls, vilket det kan anses göra om skylthållaren är svart.

Själva skylthållaren får då utgöra den skymda delen av skyltens svarta ram. Att hela ramen är tydligt synlig (dvs. i sin fulla bredd) är enligt Polisen viktigt för att man snabbt och på avstånd ska kunna urskilja en orangefärgad skylt och därmed kunna avgöra ifall man har att göra med ett fordon lastat med farligt gods eller inte. Det är vanligt förekommande att svenska ADR-fordon är försedda med kromade skylthållare som täcker den svarta ramen, vilket medför att skylten blir betydligt svårare att uppfatta, t.ex. i vägdamm som yrt upp. Med resonemanget ovan följer att en skylthållare som inte är svart heller inte kan anses utgöra den skymda delen av en svart ram. Enligt Polisen tar en kromad yta lätt upp omgivningsfärger och kan då smälta in i den färg fordonet har. Med anledning av detta vill MSB härmed vidareförmedla den information som Polisen gett till MSB angående denna fråga.

(b) I det fall en skylthållare är konstruerad så att den skymmer den svarta ramen på en orangefärgad skylt så kommer, trots detta, skylten anses uppfylla kravet i delavsnitt 5.3.2.2.1 i det fall skylthållarens färg är svart. Polismyndigheten avråder från att använda en skylthållare i annan färg än svart.

Enligt bestämmelserna i ADR-S och RID-S medges användning av elektronisk dokumentation så länge de uppfyller samma juridiska krav som pappershandlingar samt hålls åtkomliga under transporten. Bestämmelserna anges i avsnitt 5.4.0 och omfattar kapitel 5.4 och gäller därmed för exempelvis godsdeklarationen som de skriftliga instruktionerna.

I Sverige har tillsynsmyndigheterna (Polis och Kustbevakning) meddelat att de godkänner elektronisk dokumentation så länge föraren kan visa upp dokumentationen utan att den ligger spärrad med någon form av kod/lösen (den ska alltså vara direkt åtkomlig för räddningstjänst i händelse av olycka även om föraren inte är kontaktbar). De svenska tillsynsmyndigheterna har här förtydligat att de inte godkänner elektronisk dokumentation om den är oåtkomlig eller otillgänglig p.g.a. exempelvis radioskugga/dålig täckning.

Polismyndigheten har här meddelat att de anser att minst en släckare ska finnas i eller i nära anslutning till hytten för att minimera den tid det tar att få fram släckare. I nära anslutning till hytten är lämpligen det verktygsskåp som är åtkomligt från såväl insidan hytten som från utsidan. Övriga släckare kan finnas placerade i skåp utanpå dragfordonet. Skåpet ska aldrig vara låst under någon del av transportkedjan, dvs. inte heller under rast.

Så som texten är formulerad i 8.1.4.5 ges ett visst utrymme för tolkning. MSB kan inte läsa in att bestämmelserna i ADR-S ställer krav på att det ska finnas släckare installerade i hytten.

 

När bergsprängare tar med sig sprängkapslar och sprängämnen för att utföra ett arbete så ska bestämmelserna om transport av farligt gods på väg och i terräng (ADR) följas.

Enligt ADR kan transporten ske på två sätt, ett förenklat och ett där alla bestämmelser måste följas.

1 Förenklade regler enligt 1.1.3.1 (c)

Transport av farligt gods som genomförs av bergsprängare i samband med att de utför sitt arbete kan ske med lättnader från bestämmelserna i ADR. Vissa villkor finns och fortfarande gäller lagen om transport av farligt gods där det anges att bergsprängaren ansvarar för att transporten genomförs på ett säkert sätt och bergsprängaren ska genomföra åtgärder för att förhindra stöld och andra brottsliga förfaranden med godset. Notera att mängden farligt gods som transporteras bör stå i proportion till storleken på det arbete som ska utföras.

De förenklade reglerna gäller även när bergsprängaren efter arbetet slut transporterar tillbaka sprängkapslar och sprängämnen till sitt företag (returtransport). Lättnaden kan inte användas av bergsprängaren vid transporter mellan två förråd eller om bergsprängaren transporterar sprängkapslar eller sprängämnen till något annat företag.

Följande villkor måste uppfyllas:

1. mängdbegränsningar per förpackning, och
2. den totala mängden farligt gods på transportenheten. Med transportenhet menas ett motordrivet fordon med eller utan släp.

Tillåten mängd farligt gods per förpackning och högsta tillåtna totalmängd per transportenhet beror på vilken typ av ämne/föremål som transporteras. Mängdbegränsningarna utgår från bestämmelserna i 1.1.3.6 om ”värdeberäknad mängd”.

MSB anser att lättnaden inte kan användas i t.ex. följande situationer:

• En person i samma företag transporterar det farliga godset till bergsprängaren som utför själva arbetet. Detta anses vara intern distribution.
• Ett annat (externt) företag transporterar det farliga godset till bergsprängaren som ska utföra själva arbetet. Detta anses vara extern distribution.

1.1 Öppnad papplåda med sprängkapslar

När bergsprängaren kan använda de förenklade reglerna så är det tillåtet för bergsprängaren att öppna och återförsluta papplådan med sprängkapslar för vidare transport till nästa arbetsställe och för returtransport. Återförslutning av lådan med sprängkapslar får göras av bergsprängaren själv, men för att samma transportklassificering ska bibehållas måste de kvarstående sprängkapslarna vara förpackade på samma sätt som när de ursprungligen levererades. De kvarstående sprängkapslarna ska alltså vara placerade i lådan på samma sätt som när lådan öppnades för första gången och med den separering som kapslarna då var placerade med.

Under dessa förutsättningar kan bergsprängaren alltså transportera sprängkapslar med samma klassificering som gällde när lådan var oöppnad. Observera att denna bedömning endast gäller för sprängkapslar förpackade i papplåda och vid den transportsituation som beskrivits här. För andra explosiva ämnen och föremål kan transportklassificeringen med stor sannolikhet förändras när förpackningen öppnas.

2 Utan förenklade regler (ADR gäller ”fullt ut”)

När bergsprängaren transporterar sprängkapslar och sprängämnen i de mängder som gör att de förenklade reglerna inte får användas så gäller bestämmelserna i ADR fullt ut. Detta innebär bland annat att bestämmelserna om förpackning, märkning, utbildning, godsdeklaration, transportskydd och fordonsutrustning måste följas vid transport.

2.1 Förpackningar

Förpackningar för farligt gods ska vara av god kvalitet och tillräckligt hållfasta för att klara normala transportförhållanden. De ska vara tillverkade och förslutna så att det farliga godset inte läcker ut och inga farliga ämnen får finnas på förpackningens utsida.

Alla typer av förpackningar avsedda för transport av sprängkapslar och sprängämnen ska provas och godkännas (typgodkännas) innan de får användas. Vid val av förpackning ska det kontrolleras att den är godkänd för det ämne/föremål som ska transporteras. Alla typgodkända förpackningar är försedda med en förpackningsmärkning (UN-märkning) som ger viktig information om förpackningen. Resultaten från en typprovning redovisas i en provningsrapport som oftast är grunden för ett certifikat. I certifikatet anges hur en förpackning ska förslutas och för en papplåda kan där exempelvis anges vilken specifik typ av tejp som ska användas. Dessutom anges i ADR att tillverkare och återförsäljare av förpackningar ska lämna information om vilka förpackningsmetoder som ska följas samt en beskrivning av typ och dimension hos förslutningarna som är godkända att användas.

2.2 Öppnad papplåda med sprängkapslar

När bergsprängaren öppnar en papplåda med sprängkapslar och vill återförsluta lådan för vidare transport eller för returtransport så måste lådan förslutas på samma sätt som förpackningen var försluten från början. För en papplåda gäller exempelvis att samma tejp används som anges i certifikatet och av den information som lämnats av återförsäljaren av förpackningen.

När det gäller själva klassificeringen av sprängkapslarna i en öppnad typgodkänd förpackning gäller samma förutsättningar som anges under de förenklade reglerna i punkt 1.1. Vid återförslutning av förpackningen ska sprängkapslarna vara förpackade på samma sätt som de ursprungligen levererades. Sprängkapslarna ska alltså vara placerade i lådan på samma sätt som när lådan öppnades för första gången och med den separering som de då var placerade med.

3 Slutsatser om bestämmelser för en öppnad papplåda med sprängkapslar

En öppnad förpackning med sprängkapslar kan bibehålla sin ursprungliga transportklassificering när de öppnas och sedan försluts av bergsprängaren för vidare transport eller returtransport under vissa villkor, både när de förenklade reglerna används och när ADR måste följas helt. Däremot måste förslutningen av papplådan ske på samma sätt  som anges i certifikatet eller enligt den information som anges av tillverkare eller återförsäljare av förpackningen när ADR måste följas fullt ut, medan detta krav inte behöver uppfyllas när de förenklade reglerna kan användas.

De ändrade bestämmelserna har utvecklats genom internationellt arbete med syftet att öka överensstämmelsen mellan kriterierna för frätande ämnen vid transport och kriterier för hantering (inklusive lagring och överlåtelse) enligt CLP-förordningen inom Europa.

Kemikalieinspektionen är ansvarig myndighet i Sverige för bestämmelser om hantering. Även med de senaste ändringarna i ADR/RID finns fortfarande vissa skillnader i kriterierna för klassificering av frätande ämnen mellan de båda lagstiftningsområdena. Skillnaderna gäller både kriterierna för frätande egenskaper på hud och frätande egenskaper på metall (kopplat till inneslutningen). Frätande egenskaper på metall anges enbart i transportregelverken för att påvisa om ämnet kan påverka den inneslutning som används vid transporten (förpackning, tankar, etc.). Här kan nämnas att CLP har infört bestämmelser om extrema pH-värden, vilka inte alls har införts i transportregelverken.

En klassificering för vägtransport måste alltid ske i enlighet med ADR. Det innebär att bestämmelserna och kriterierna i del 2 för respektive farligt gods måste beaktas oavsett vad CLP anger. Dessutom, för många befintliga ämnen och blandningar som redan anges i tabell A i del 3, det vill säga när det redan finns ett angivet UN-nummer, gäller den fastställda transportklassificeringen med angivna förpackningsgrupper oavsett de ändrade kriterierna och vad som anges i CLP. För transport har inplacering av befintliga ämnen och blandningar i förpackningsgrupper genomförts utifrån data baserad på erfarenhet, se delavsnitt 2.2.8.1.4.3. Sammanfattningsvis gör detta att klassificeringen fortfarande kan skilja mellan transport och hantering.

I avsnitt 2.2.8.1.6 har alternativa metoder införts för att möjliggöra bestämning och tilldelning av förpackningsgrupper för nya ämnen och blandningar utan att djurtester ska behöva genomföras. En kortfattad generell beskrivning av de alternativa metoderna för bestämning av blandningars frätande egenskaper på hud innebär enligt Figur 2.2.8.1.6.1: Stegvis metod för klassificering och tilldelning av förpackningsgrupp till frätande blandningar att de gällande kriterierna i 2.2.8.1.5 ska beaktas i första hand när testdata finns. Därefter görs bedömningar enligt överbryggningsprinciperna i 2.2.8.1.6.2 och slutligen får beräkningsmetoden i 2.2.8.1.6.3 användas som ett sista alternativ när det gäller att tilldela förpackningsgrupp eller fastställa att ämnet inte är frätande på hud.

Ytterligare en parameter som måste beaktas när det gäller transportklassificering av ett ämnes frätande egenskaper är korrosionshastighet på metall, se 2.2.8.1.5.3 (c) (ii). Denna egenskap beaktas inte alls i överbryggningsprinciperna och i beräkningsmetoden (och inte heller i CLP-förordningen). Därmed är dessa båda metoder ofullständiga när det gäller att fastställa att en viss blandning saknar frätande egenskaper och därmed kan uteslutas från klass 8 vid en klassificering för transport.

För de ämnen, blandningar och lösningar som nämns i transportregelverken (ADR/RID), finns tyvärr inga koncentrationsgränser angivna i de flesta fall. Detta gör det svårare att bestämma när en viss förpackningsgrupp ska användas för ett utspätt ämne eller blandning eller var gränsen går mellan t.ex. förpackningsgrupp II och III. Detsamma gäller bestämning av vid vilken koncentration ämnet upphör att vara frätande. För många vanliga ämnen och blandningar finns oftast t.ex. testdata, erfarenhetsunderlag, annan litteratur och säkerhetsdatablad som innehåller information om de frätande egenskaperna. Vid fastställande av frätande egenskaper och förpackningsgrupper, ska sådant underlag användas i första hand. Beräkningsmetoden ska användas som ett sista alternativ. Dessutom behöver de frätande egenskaperna på metall beaktas separat.

När det gäller beräkningsmetoden i 2.2.8.1.6.3 finns några beräkningsexempel och hjälpfigurer införda i 2.2.8.1.6.3.5. Vid de internationella diskussionerna om kriterierna för frätande egenskaper användes följande dokument där flera exempel visas, vilka kan vara till hjälp vid klassificering och fastställande av förpackningsgrupper för frätande ämnen och blandningar:

Dokument på UNECE:s webbplatsHär kan nämnas att ”UN Model Regulations”, som det refereras till i dokumentet, är det s.k. paraplyregelverket ”FN-rekommendationerna”, vilket ligger till grund för transportregelverken för respektive transportslag (ADR, RID, IMDG-koden och ICAO-TI).

Nedan anges ett exempel på fråga som kan uppstå när en transportklassificering ska göras utifrån en fastställd klassificering enligt CLP-förordningen.

Fråga: En 60%-ig lösning av salpetersyra har enligt CLP-förordningen klassificerats som frätande och till farokategori 1A. Hur ska lösningen klassificeras vid transport?

Svar: I ADR finns en fastställd transportklassificering för salpetersyra. I tabell A i kapitel 3.2 anges förpackningsgrupp (PG) II för UN 2031 SALPETERSYRA med mindre än 65% ren syra. För transport gäller därmed PG II även om blandningen har 1A enligt CLP-förordningen. Det finns ingen nedre gräns angiven i ADR för när lösningen med salpetersyra inte längre anses frätande. Därmed är UN 2031, PG II, en ”tvingande” transportklassificering för salpetersyra med en koncentration under 65 % så länge det inte kan visas att lösningen är tillräckligt utspädd och inte längre uppfyller kriterierna som anges, både gällande frätegenskaper på hud och också den frätande förmågan på metall.