Till innehåll på sidan

Samordning av indikeringsförmågan

En myndighetsgemensam inriktning för indikeringsförmågan vid händelser med farliga ämnen har tagits fram. Syftet är att samordna nationella satsningar på förmågan att påvisa förekomsten av kemikalier, radioaktiva ämnen och biologiska ämnen på skadeplats.

Den myndighetsgemensamma inriktningen för indikering utvecklades i samverkan mellan MSB, Rikspolisstyrelsen (RPS), Socialstyrelsen (SoS), Strålsäkerhetsmyndigheten (SSM). Kustbevakningen (KBV), Tullverket och Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI). I rapporten redovisas tre nivåer på indikeringsförmåga.

Initial indikeringsförmåga

Utgår från ett arbetsmiljöperspektiv vid insatser mot farliga ämnen. Den förmåga som beskrivs på denna nivå gäller för insatspersonal som i sitt arbete kan utsättas för kemikalier eller radioaktiva ämnen, exempelvis då de av arbetsgivaren förväntas kunna påbörja en insats (livräddning, enklare skadebegränsande åtgärder med mer) vid händelser med farliga ämnen.

Förstärkt indikeringsförmåga

Omfattar exempelvis åtgärder som att verifiera farliga ämnen, stoppa vidare utsläpp, omhänderta skadade, personsanera, verifiera hotet, göra kriminalteknisk provtagning och begränsa effekterna av en skada. Indikeringen kan exempelvis syfta till att uppskatta risker, verifiera ämnen, fastställa riskområde samt övervaka spridning av ämnen.

Förmågan att identifiera och till viss del verifiera kemiska ämnen avgränsas i den gemensamma riktlinjen generellt till en lista på prioriterade kemikalier, den så kallade PIK-listan (undantag för lokalt identifierade risker).

Speciella indikeringsresurser

Speciella indikeringsresurser kan omfatta nationell eller regional specialistkompetens och syftar till att stödja exempelvis en insatsledare under pågående insats med exempelvis ämnesidentifiering, avancerad spridningsberäkning, hotbildsanalys (strategisk och taktisk), rådgivning, informationsstöd, medicinsk rådgivning eller kriminalteknisk analys.

Prioriterade kemikalier (PIK)

De kemikalier som listas syftar i första hand till att till att stödja lokala och regionala aktörer vid insatsplanering och eventuell materielanskaffning.  De listade kemikalierna är generella och tar inte hänsyn till hantering och transport för olika delar av landet.

De kemikalier som ingår i PIK-listan är relativt vanligt förekommande vid hantering, transporter eller bränder och kan få stora konsekvenser för människor och miljö.

Aktörer bör skapa en egen PIK-lista

Aktörer bör utifrån den lokala hot- och riskanalysen skapa sig en egen PIK-lista. Det kan innebära att några av de kemikalier som listas på denna sida kan strykas och att andra kemikalier kan tillkomma.
I nästa steg bör aktören ta ställning till om det ska finnas en förmåga att mäta aktuell kemikalie (varför). Om det finns behov av att mäta bör nästa fråga vara vilken typ av utrustning (sensor) motsvarande klarar detta? (med vad).

PIK-listan:

Akrylnitril
Allylklorid
Ammoniak
Bensin
Cyanväte
Dieselolja
Epiklorhydrin
Etanol
Etylenoxid
Fluor
Fluorväte (Flourvätesyra)
Formaldehyd
Propan
Klor
Koldisulfid
Kolmonoxid
Metanol
Monoklorättiksyra
Natriumhydroxid
Kaliumhydroxid
Natriumhypoklorit
Propenoxid
Salpetersyra
Svaveldioxid
Svavelsyra
Toluendiisocyanat – TDI
Vinylklorid
Väteklorid (Saltsyra)
Väteperoxid
Vätgas

Grundläggande instrumentering

Vi har upphandlat och köper in kommunernas och länens grundläggande instrumentering, det vill säga handinstrument för strålningsmätningar. Under 2022 och 2023 kommer vi att utbilda samtliga län och kommuner i instrumentet och i grundläggande strålskydd.

Vägledning - Att utforma en plan för mätningar med SRV-2000 och SaphyRAD-S

Senast granskad: 21 april 2022

Till toppen av sidan